Texter, predikningar och reflektioner


Predikan Bönsöndagen 17 maj 2020

Mikaelikyrkan, Skärholmen.
Av Christina Molin
Text: Matteusevangeliet 6:5-8

Människor överallt ber. Ber till Gud. På olika språk och med skilda bakgrunder och i olika miljöer.
Orden,uttrycken eller längden på bönerna: det har ingen betydelse. Detta är så tydligt genom det Jesus
säger i Matteus ́ tolkning. Gud ser det som är fördolt. Gud vet vad vi behöver redan innan vi uttryckt våra
behov.
Just detta att Gud ser och vet och har kunskap om våra personer – och verkar redan innan vi bett om det –
detta får vi stanna inför den här söndagen.


En av våra psalmdiktare är Ylva Eggehorn. Hon tillhör min egen generation och hennes debut-
diktsamling hette Ska vi dela. Sedan kom hennes nästa diktsamling som hette Jesus älskar dig.
En släkting till mig skrev en recension av den första boken och gjorde en intervju med den då blott 20-
åriga debutanten. Det vara 1970. Alltså för 50 år sedan.
Alltsedan dess har jag följt Ylvas författarskap. När vi tittar i vår psalmbok hittar vi flera underbara texter
av Ylva Eggehorn.

Av en tillfällighet fick jag av en god vän en bok där flera personer berättar om sin väg till kristen tro. Det
är människor med skilda bakgrunder. Ylva berättar där om sin väg. Den vägen kan man säga var lite
annorlunda. Ylva växte inte alls upp i närheten av kyrka eller kristen tro. I tonåren mötte hon kristna och
de var då lika främmande som om de kommit från Mars, skriver hon.
Hon var en ganska vanlig tonåring och en duktig flicka. Men hon kom att uppleva ett stort gap mellan
ideal och verklighet. Den hon ville vara enligt alla kraven och som hon förstod att hon aldrig skulle klara
av. Hon hamnade i en kris. Hon skrev dikter som hon inte ens själv kunde förstå.
Hon upplevde något som hon inte kunde bortförklara.

Hon skriver: jag hade börjat be utan att veta om det.
Hon har senare försökt komma ihåg om någon eller något påverkade henne – talade med henne om Gud –
under den här tiden. Men icke.

Hon skriver: även om det blir ett problem för religionspsykologerna så måste jag vittna om den verklighet
jag känner:
Jag sökte honom aldrig, jag visste inte ens hans namn
men genom tidsåldrarna genom ljusåren hade han sett mig
innan jag formades i min moders liv älskade han mig
innan jag kunde lyfta ett finger till ont eller gott
han ledde mina tankar och mina steg
han talade genom en oupphörlig kärlek
som bevisades i tusen små situationer
han besegrade mina tvivel
övervann mina motstånd
/Ur Hur jag blev en kristen EFS-förlaget 1974

Det tog nästan två år innan Ylva var helt säker på att ”det” var en personlig, kärleksfull och segrande Gud
som hade sökt henne och funnit henne och avslöjat allt i sin son, Jesus.
När hon senare som 16-åring fick en Bibel så fick Jesu röst och gestalt en klarare kontur, berättar hon.
Så kan det gå till! Och det är väldigt spännande att lyssna till den berättelsen.

En annan författares historia är också intressant att lyssna till. Vibeke Olsson har berättat om sin väg till
tro. Hennes mamma var Margareta Sjögren och var journalist och författare. Hennes pappa likaså. Han
hette Jan Olof Olsson med signaturen Jolo.
Dessa båda föräldrar uppfostrade sina båda döttrar utan någon som helst kontakt med kyrka eller annan
tro. De döpte t.ex. inte sina barn berättade Margareta under en författarkväll då jag intervjuade henne på
80-talet. Men inte desto mindre så blev Margareta mor till en baptistpastor så småningom. Och hon
stöttade sin dotter Vibeke i det arbete hon gick in i.
Gud söker människor. Ibland genom andra människor, ibland på helt andra sätt. Ibland kan vi kanske ana
hur sökandet gått till. Andra gånger hittar vi ingen ledtråd till hur det kan ha gått till.

En präst i Svenska kyrkan berättade i ett radioprogram om sin egen bakgrund. Den var rebellens. Hon
hade ingen kristen uppväxt. Och just därför är hon nu präst, menar hon. Kalla det för föräldrauppror
kanske! Att vara tvärtom och hitta en annan väg än släktens. Kanske en egen väg som ingen i
omgivningen gått tidigare!

Att vara kallad är en upplevelse som kan komma direkt från Gud. Utan mellanhänder. Den heliga Ande
manar heter det. I Romarbrevet talar Paulus om att vi egentligen inte vet hur vår bön eller vårt sökande
för den delen bör vara. Men Anden vädjar för oss med rop utan ord. / ur Episteltexten för Bönsöndagen:
Romarbrevet 8:26.
Detta innebär, vad jag förstår, att Gud har genom Sonen och Anden olika slags verktyg som på skilda vis
kan söka efter människan. En del hittar vägen genom de enklaste verktyg. Andra behöver mera
sofistikerade vägar för att kunna upptäcka vad Gud vill säga.

På 70-talet lyssnade jag till Gunnar Edman och läste hans böcker. Han var en mystiker kan man säga. Han
var den stridslystne ateisten som blev en kristen. Så heter det om honom när man tittar på hans namn på
nätet.
Precis som sin son Stefan var Gunnar en naturmänniska, en person som levde nära skapelsens storhet på
alla de vis. Gunnars böcker lästes av många kristna på den tiden.
Gunnar berättade både personligt när han talade och i sina böcker om sin dramatiska Guds-upplevelse, sin
omvändelse. Mitt i naturen hittade han till Skaparens storhet och skapelsens mångfald. Det blev hans
kallelse.. som han återvände till om och om igen.

Anden vädjar så som Gud vill./ Romarbrevet 8:27
Det betyder att här får vi räkna med krafter som vi inte kan förstå, tränga bakom eller förklara.
Det är mysterium. Inte alltid med de stora orden eller häftiga upplevelserna. Det kan ske i en stilla
reflektion, i tysthet eller som en inre röst. Det kan vara så att Gud kallar från det utgångsläge vi befinner
oss i. Så att vi kan klara av att ta emot! Så att vi befinner oss i mottaglighet....
Gå in i din kammare och stäng dörren! Och be sedan till din Fader i det fördolda.
/Matteusevangeliet 6:6a
Salomo bad om ett lyhört sinne. Så att han skulle kunna skilja mellan gott och ont.
/ur 1 Kungaboken 3:9 som är söndagens text från Gamla Testamentet.
Det måste man säga är en ödmjuk bön. Värdigt en kung som han var. Och med rykte om sig alltsedan
dess att vara en klok man.

Vi ber:
Gud, tack för möjligheten att kunna få be.
Tack att du finns vid vår sida även då vi inte alltid orkar be.
Nu vill vi be för oss själva, för människor vi har i våra tankar, för vår värld.
Kom och var oss nära mitt i allt det som fyller våra sinnen:
lätta vår oro och ge oss hopp inför den goda framtiden.
Hör oss när vi ber. förbarma dig över din skapelse.

Påskdagen Tema Kristus är uppstånden 

Psaltaren Psaltaren psalm 118, vers 15-24
Hör hur segerropen skallar, jubel stiger från de trognas läger: Herrens hand har visat sin kraft. Herrens hand är höjd till seger, Herrens hand har visat sin kraft. Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar. Hårt har Herren tuktat mig, men han gav mig inte i dödens våld. Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under. Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada! 

Gammaltestamentlig läsning Jesaja kapitel 25, vers 6-9
Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin. På detta berg skall han utplåna den slöja som höljer alla folk, det dok som skyler alla folkslag. Han skall utplåna döden för alltid. Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder och göra slut på sitt folks förnedring överallt på jorden. Herren har talat. Den dagen skall man säga: Se, detta är vår Gud, den räddare vi hoppades på. Detta är Herren som vi hoppades på, låt oss jubla av glädje, han kom till vår räddning. 

Epistel Första korinthierbrevet kapitel 15, vers 53-57
Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: 'Döden är uppslukad och segern är vunnen.' 'Död, var är din seger? Död, var är din udd?' Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. 


Evangelium Matteusevangeliet kapitel 28, vers 1-20

Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.” Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.” Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” 

Tankar efter påskdagen april 2020 

Jesus Kristus har efter sin död uppstått på den tredje dagen. Han visar sig på ett märkligt sätt, men tillräckligt tydligt för att människor ska uppfatta honom. Han vet exakt hur han ska möta en människa för att någon skall få en tro. Han visar sig genom Bibelns berättelser i vår tid och Guds Ande möter oss genom orden. Även i vår tid brottas vi med tvivel som de på Jesu tid. Kristus möter oss där vi befinner oss.

Idag får vi glädjas och fira Jesu Kristi uppståndelse. Jesus Kristus är inte död Han lever! När vi förstår detta går vi ut och letar tills vi hittar honom. Kvinnorna gick ut och letade. Plötsligt stod han där så nära att de inte ens märkte att det var Han. Kan det vara så i våra liv att ibland är Jesus så nära, när vi behöver Honom allra mest men att vi inte märker det? 

Är det så att vi tidvis begraver vår Herre och går vilse en stund. Kvinnorna vid graven befann sig i en unik situation. Detta hade aldrig hänt tidigare. Det är möjligt att de hade erfarenhet av att ta hand om döda i släkten tidigare. De visste hur man skulle ta hand om en död kropp och vad som skulle göras. De hade med sig kryddor och oljor. De visste att en död person inte står upp och går. Det kunde inte heller Jesus göra. Jesus som död kunde inte stå upp och gå ut. För att kunna göra detta måste Han ha fått livet åter. Något händer i mötet med Jesus. För det är just i mötet med Jesus som vi blir varse om livet utanför oss och det förändrar vårt inre. Idag får vi tänka på vad som behövdes för att vi skulle få liv. En riktig död och en riktig uppståndelse. Detta är människans hopp. När Jesus gav upp andan hände något unikt. Världen reagerade. Förhänget brast i templet och vädret förändrades. Allt berördes och människor reagerade för kraften i Kristus kärlek är inte av denna jord, men den var tvungen att sändas och komma till jorden för att vi skulle förstå den. 

Jesus Kristus offrades för oss men uppstod och ger oss liv. När vi ropar i förtvivlan, när döden besöker oss, när lögnen förstör våra liv, när sjukdom och svek krossar våra hjärtan, då får vår själ ropa efter Gud. Då kan Gud gripa in. Han sänder sin Heliga Ande, en vägledare men vi bestämmer om vi ska släppa in honom. Vi har fått en fri vilja och ett fantastiskt erbjudande av Gud. Liv i överflöd. 
Han som blev genomborrad för vår skull, genomborrar oss med längtan om att få gensvar. Kristus behöver ingen bekräftelse från oss, men vi behöver bekräfta Honom för vår egen skull.  En bekräftelse om att han gjorde rätt. Han kommer ihåg sina löften till oss. Kommer vi ihåg våra löften till honom?

”Vad var det du såg Herre när du tittade ut från korset och såg ut över människorna? Vad var det du såg som gjorde att du stod ut? Kärleken till oss fanns inom dig. Nej du stod inte ut, du bara stod för något som var så mycket större än vi förstår. En dårskap för världen men sanningen för Gud. Kärleken och riktningen mot det heliga.”
Han orkade och visar oss nu livet på riktigt.
Kristus visade vägen. Vi får gå förbi korset. Vi får vara i dess skugga.

Kvinnorna vid graven och lärjungarna fick nya erfarenheter. Tänk att vistas mellan hopp och tro, tvivel och rädsla att de skulle bli tillfångatagna och gå samman öde till mötes som Jesus. 
Folk över hela världen hör denna historia berättas och vi tar emot berättelsen om Kristus med vår förmåga att tro. Vi får be för andra när vi går efter den korsfäste i efterföljelse.
Bön är inte magi utan ett formulerande av det vi behöver och tackar för. Gud vet redan innan vad vi ska be om. Vi går till graven när vi ber och kommer ut på andra sidan för vi möter en levande Gud. Vi har en uppgift att be för andra så att var och en hittar Jesus i ett personligt möte. 
Det står att ännu hade de inte förstått skriften ord. Vi förstår den inte alltid heller. Vi behöver läsa och gå tillbaka till texterna och fylla på med Guds ord. 
Han litar på oss. Vi är nu hans vittnen. 
Idag får vi åter tänka på och glädjas över detta som är ett märkligt steg för en människa men fullt logiskt för Gud.
Korset har blivit en symbol för världens hopp och är det centrala i kristen tro. Vi kan inte förklara bort korset. Vi kan heller inte förklara korset annat än att berätta om det som står i Johannes  3:16. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. 
Vi får ta emot denna gåva och le mot livet. Gud själv ler mot oss. 

Pastor Hellen Tolf Dahl

 

2020

All verksamhet är inställd tills vidare pga Coronaviruset.